Viva la France

Den 18/7 kl 21 hoppade 4 tjejer och 1 man in i en fullpackad bil och styrde kosan mot Frankrike. Första stoppet var Paris dit de anlände kl 16 den 19/7. De bodde i en fin lägenhet som de fått låna av en snäll tjej vid namn Lisa. Den 20/7 tog de tunnelbanan in till centrala Paris för lite sightseeing, de började vid Notre Dame, sedan Eiffeltornet (där de stod i kö i över 2 timmar för att komma upp till toppen och 45 min för att komma ner igen) och sist men inte minst Thriumf bågen. Den äldsta tjejen (jag) hade redan varit i Paris 8 gånger och kände sig lite som hemma i staden. Den 21/7 tog hela familjen bilen till Disneyland där de tillbringade 13 timmar, roligt tyckte alla! Den 22/7 packades bilen åter full med grejer och styrdes ner till Sainte Foy la Grande. Där äldsta tjejen har sin pappa boende. De hade fått låna ett sagohus, där de trivdes väldigt bra. Dagarna spenderades på stranden, i närliggande byn Bergerac, på en utomhusteater och i gott sällskap. Den 27/7 packades bilen återigen full, lite fullare till och med då den äldsta och näst äldsta tjejerna ägnat lite tid åt shopping. Bilen rullade i snabb takt ner till Chamonix, där natten spenderades på Hotell Alpina. Här är underbart, hit vill jag åka tillbaka utropade den äldsta tjejen och fick medhåll från mannen. Här fick de även lite egen tid, när minsta sov i vagnen och de andra två gått och lagt sig. De strosade runt och hamnade på en bar där de drack champagne. Dagen efter åkte de hemåt igen och kl 9 den 29/7 stod de åter på trappan till det lilla huset, fyllda med minnen och upplevelser.... Snipp snapp slut......

Stopp i Tyskland på nedresan

Det blev ingen shopping i Paris den här gången

Kö i Eiffeltornet

Jag och Julia på Troccadero med Eiffeltornet i bakgrunden

Disneyland Paris

Bella och Julia på stranden i St Foy

T och jag i Bergerac med Cyrrano bakom oss

Huset vi lånade

Påväg till Chamonix, underbara solrosor

Mittemot Mont Blanc i Chamonix

Så blir det framöver

Igår var vi på sös och träffade en kirurg, inte samma som opererat mig.
Han tittade på bröstet och konstaterade att det läkt fint. De hade inte hittat någon spridning i någon av lymfkörtlarna, och det fanns en god marginal med frisk vävnad runt tumören, skönt. Mitt case hade tagits upp på konferensen i måndags så han kunde ge oss lite info om min efterbehandling. Tumören är både känslig för östrogen (75%) och progesteron (25%),vet ärligt talat inte exakt vad det betyder. Vilket gör att med hänsyn till min ålder, blir det både cellgifter, strålning och hormontabletter. Jag är glad att jag mentalt förberett mig på att få cellgifter det kändes ~ Ja ha men det visste jag ju redan…. Men hormontabletter i 5 år!!!!! Har du några frågor frågade kirurgen. Det ända jag kunde komma på var om man kan ”skaffa” barn under hormonbehandlingen. Det visste han inte. Funderar även kring att göra ett ”ägg-plock”, innan behandlingen. Bör man vaccinera sig mot svininfluensa? Julia börjar ju på dagis och kommer dra hem massor med bacillusker. Men allt det där får jag ta med Onkologen, dit jag ska för första gången på tisdag.

Julias bacillusker :)

Judgment Day

Hemma efter 10 dagar i Frankrike (ska skriva mer om det sedan).
Vi ska strax åka iväg till sös för att få "domen". Känner mig smått illamående. Har knappt tänkt på cancern de senaste dagarna. Men nu kom det över mig igen. Håller tummarna.

TROSA

Nu är jag och Thomas i Trosa. Vi ska bo på Bomans i natt och äta god mat.

2 veckor efter operation....

Nu har det nästan gått 2 veckor sedan operationen och jag har läkt ihop fint. Under långa stunder kan jag tänka på annat än cancern, det hjälper förstås en hel del att jag har en pigg 1 åring hemma. Men ibland far tankarna iväg och magen snurps ihop till en kall boll. Jag är nojig hela tiden. Har jag minsta ont i huvudet eller magen, så får jag för mig att cancern spridit sig… Hostar jag till så tror jag att jag har metastaser i lungorna…

För en vecka sedan var jag och träffade en sjuksköterska för att seom ärren. Hon frågade hur jag ser framåt. Jag sa att jag försöker att ställa in mig på att jag kommer att få cellgifter. Hon sa att det var bra att ha det i betänkande. Det känns inte så kul, men jag vill bli frisk och jag gör vad som helst för att bli det.
Den 29/7 ska jag träffa en kirurg, då får jag veta vilken typ av cancer jag har. Sedan blir jag flyttad till Onkologen där efterbehandlingen (som egentligen är betydligt tuffare än operationen) diskuteras fram. Jag ska/skulle börja jobba 1 augusti, det känns jobbigt att inte veta hur det kommer att bli och inte kunna lämna klara besked. Jag vill verkligen börja jobba, men kommer jag orka både att börja jobba efter att ha varit mammaledig i 16 månader, skola in Julia på dagis och påbörja behandling under samma månad? Jag tror att för mig är det bra att ha en vanlig vardag mellan behandlingarna, om jag orkar. Men man får nog ta en dag i taget och njuta av att man mår bra nu.

Kram så länge!

Middag så Koh Phangan

Prylgalen man del 2

Bilder tagna med vår nya Canon Eos 500D. Det blir så fina bilder, på fint motiv förstås. Det är trots allt inte så dumt att ha en prylgalen man. När min behandling är klar, så ska jag ge mig själv en fotokurs.


Julia 14 månader...

Prylgalen man :)

Poolen är fylld och Julia har premiärbadat. Thomas har även gjort en prylinvestering :), en utomhusdusch (jihaaa precis vad vi behövde ;)... Alla ni som känner Thomas vet att är det fullt med prylar inomhus, så får man flytta ut begäret.

Några dagar senare....

Så har några dagar passerat efter operationen. Är fortfarande öm och svullen. Värst är ärret i armhålen, men det är kanske inte så konstigt eftersom armen hela tiden gnuggar mot ärret. Svullnaden är inte varm, så det borde inte vara en infektion?! På tisdag ska jag på återbesök på sös, så jag får passa på att fråga då.

Igår blev jag bjuden på picknick av några tjejkompisar (Anna Ö, Helena och Jenny), vi satt i rålis och det var så där lagom varmt. Det var så himla skönt och jag kände mig nästan som vanligt. Även om vi förstås pratade en hel del om cancern, så hann vi avhandla en massa andra ämnen.
Men senare på kvällen började tankarna snurra igen. Jag är fylld av så många motstridiga känslor, lättad, orolig, glad, ledsen.... Känner inte riktigt igen mig själv. Men det är väl som Anna sa att man måste inte vara stark hela tiden, man får tycka att det är jobbigt och orättvist ibland.
Det känns som om jag kommer att dela in mitt liv i före och efter cancern och jag kommer definitivt försöka att värdesätta de små sakerna i vardagen.

Hemma igen!

Operationen gick bra, enligt läkarna. De tog bort 7 x 8 cm och 6 cm på djupet, det är ca 2 cm marginal runt tumören. Sedan flyttade läkaren om lite vävnad i bröstet, så att formen blir "normal". Huvudsaken är iallafall att tumören är borta. Jag mådde pyton när jag vakande ur narkosen. Men efter några timmars sömn så kändes det ok. Vid 17-tiden fick vi träffa kirurgen (Thomas hade kommit tillbaka till sös från jobbet). Kirurgen Fuat sa att de tagit bort 5 lymfkörtlar och att de inte hade hittat några cancerceller i någon av dem, skönt för stunden. Men nu har tumör och lymfkörtlar skickats på analys, den 29/7 får jag de definitiva svaren. Känner mig stel och öm, men ändå vid gott mod. Snälla Lotta som är gift med Thomas kusin, kom över med en tacopaj till oss och sedan kom en granne förbi med hallon. Skönt att slippa tänka på middag. Julia är kvar med mamma och Isabell på landet. Det känns bra att veta att hon har det bra, men jag längtar så efter henne. I morgon kommer hon hem vid lunch och då kan vi kramas igen försiktigt....

Nyss uppvaknad, med fina blommor från T i bakgrunden

Smaskig middag, not!

Blommor från världens bästa Lisa!

Operation i morgon

Idag har jag varit på sös och förberett mig inför operationen i morgon. Har pratat med sjuksköterska och narkosläkare. Sedan fick jag ett radioakivt ämne insprutat i bröstet, det hjälper läkaren att hitta min sentinel node (portvaktslymfkörtel) och plocka bort den. I morgon kommer de även att spruta in en blå färg för att hitta körteln. Portvaktslymfkörteln ger svar på ev. spridning. Jag ska vara på plats kl. 7 på morgonen och jag har första operationstiden. Så kl 8 i morgon ligger jag förmodligen på operstionsbordet och runt kl 10 ligger jag på uppvaket.
Thomas följer med mig till sjukhuset och väntar tills jag är sövd och sedan åker han till jobbet. Mamma och Isabell tar hand om Julia.

I natt drömde jag att jag sögs upp av en tornado, jag försökte desperat greppa saker runtomkring mig. Men allt gick så fort och hur mycket jag än kämpade så orkade jag inte hålla mig kvar. Det krävs väl inte direkt en psykolog för att tyda drömmen. Är nog mer stressad än jag känner mig.
KRAM / Anna

Beskedet...

Igår fick jag jag beskedet att det är cancer i bröstet. De hade express analyserat proverna jag tog i onsdags. Så nu blir operationen på tisdag som planerat. Kommer att ligga på avd. 36 (tydlig sunkigt). Det blir s.k. bröstbevarande kirurgi, de tar ut en tårtbit av bröstet. I mitt fall rör det sig om ca 1/3 av mitt bröst. De kommer även ta ut lymfkörtlar för att se om cancern spridit sig. Det finns jättebra filmer på http://www.breastfriends.se/film/ , som visar hur det kommer gå till. De är teckande så man mår inte så illa :). Det känns skönt på något sett att äntligen få veta, även om jag såklart hoppades på att det bara skulle vara en bindvävnadsknut. Jag känner mig inte så orolig för själva operationen, jag är mer orolig för det som kommer efter. Kommer jag behöva cellgifta.... Tänk om cancern spridit sig... Men jag försöker att tänka possitivt, det kommer gå bra! Det måste gå bra!

Poolhäng

Efter en jobbig förmiddag på sös, med massor av smärtsamma provtagningar, så sitter jag nu vid svärfars pool. Nice!

Fina, fina barn!

Jag har har inte bara haft turen att få världens bästa man, jag fick dessutom världens bästa bonusbarn på köpet. När vi berättat för tjejerna om knölen, så kom de över på kvällen med ett jättefint brev till mig. Blev väldigt rörd och glad. Så här fint har Sofia skrivit på sin blogg.


3 sötnosar

Sol ute, sol inne och sol i sinne :)

Sol ute och det känns faktiskt som om solens strålar tränger hela vägen in i kroppen och värmer upp oros klumpen i magen lite. Jag och Julia har tillbringat dagen på vår fina altan. Julia har badat och jag har försökt att få henne att sitta och leka under parasollet. Jag vill ju helst ligga utanför i solen och få lite färg på mina vita ben. Men så fort jag lägger mig ner så har jag en nakenfis på ryggen eller på magen. Mysigt, men hur bra blir brännan och hur nyttigt är det för en 1 åring att vara i gassande solsken? Men nu har hon somnat i vagnen och jag ligger och tantsnusk surfar = läser bloggar :) om andras liv. Läser allt ifrån ”cancerbloggar” till inredning och mode. Men bäst tycker jag om att läsa era, mina vänners bloggar. Tack för alla snälla kommentarer, samtal, mail, sms. Jag uppskattar varje hälsning så ofantligt mycket!!! Tack Lisa, för den fina låten. Det värmer att ha vänner och familj som er!

Inga besked....

Idag var konferens där mitt ”case” togs upp. Dagen då jag skulle få veta om det är en godartad eller elakartad tumör och hur operationen skulle gå till. Efter konferensen ringde en läkare och berättade att de inte fått fram tillräckligt med celler från cellprovet den här gången heller. Så nu ska jag göra en ny biopsi och sedan får vi vänta igen... Det känns jobbigt att aldrig få ordentligt besked. Operationen kommer hur som helst att bli flyttad några veckor framåt. Vilket också känns jobbigt, för när allt sjunkit in så vill jag bara få operationen undanstökad. Anledningen till att de inte kan operera nu är att de inte vill röra lymfkörtlarna i onödan. Det som var positivt med samtalet var att den här läkaren inte alls lät lika säker på att det är cancer som läkaren vi träffade förra veckan.
Jag ska kontakta Sophiahemmet i morgon och kolla om de kan hjälpa mig med snabbare besked. Vill veta nu!

Bröstcancer

Kära söta vänner. Jag tvekade lite om jag skulle berätta vad som hänt mig, oss, familjen men eftersom jag tänker fortsätta blogga blir det svårt att utelämna det som förändrar våra liv. Jag har fått cancer . Bröstcancer... Det började med att jag kände en liten knöl i höger bröst. Då den inte försvunnit på en vecka kontaktade jag vårdcentralen. Träffade en läkare och fick en remiss för mammografi på kvinnokliniken i Farsta. Där gjordes mammografi, ultraljud och det togs ett cellprov. 10 lååånga dagar senare fick jag tid hos Bröstmottagningen på SÖS för att få provsvaren. Då visade det sig att de inte fått fram tillräckligt med celler för att kunna analysera och att mammografibilderna var diffusa. Så det blev tid för ny undersökning och en veckas väntande igen. Så idag var vi på sös för att få provsvaren igen och det visade sig att det är en tumör i bröstet. Vi har ännu inte fått svar på cellprovet, så det finns en liten strimma av hopp kvar. Men hur det än blir så operaras jag den 30/6 på SÖS. Halva bröstet försvinner.... Jag vet inte riktigt vad jag känner, det känns mest jäkligt orättvist, jag är ju bara 30 år. Nu ska jag gå och krama Thomas och Julia. Kram så länge!

Kanske den bästa låten som gjorts

Pink Floyd's Wish You Were Here live från deras "Pulse" turné

Problemas

Idag kom fina jumpsuiten från Glitzy. Jag slet upp paketet och den var precis lika fin som på bilden. Så jag var tvungen att testa direkt och den var för liten :(.... One size doesn´t fit all. Nu har jag två val banta eller skicka tillbaka. Borde gå ner de där "latte" kilona, men sommaren med alla fester är inte den lättaste tiden att banta på. Så den får nog åka tillbaka. Känns lite sorgligt, jag hade sett framför mig att jag och jumpsuiten skulle få en fin sommar tillsammans. Men nu går vi skilda vägar..... Buhuuuu

Efter regn kommer sol!

Man blir glad i hela kroppen av lite solsken, även om det blåser kallt. Jag bjöd ut mamma på promenad och picnic, här sitter vi nu och äter. Julia sover i vagnen.