torsdag 28 juni 2012
Nu ska ni få höra något som jag vill tala om……..
Det var så länge sedan jag skrev sist så jag vet inte
riktigt var jag ska börja, så det blir pang på utan krussiduller J . Under slutet av
januari så fick jag så himla ont i det ”friska” bröstet. Nu menar jag sådär ont
så att det kändes som om bröstet skulle sprängas. I min värld så betyder ju
bara det en sak, CANCER. Jag hade tur och fick tid dagen efter hos ”min” läkare.
Han klämde och kände och sa att visst kände han att bröstet var aktivt. Sedan
frågade han om jag var säker på att jag inte var gravid. Jo, det är jag ju 100%
säker på. Jag hade ju nyss avslutat hormonbehandlingen och inte sett eller känt
några tecken på att kroppen kommit igång. Men så testade jag i alla fall och
stickan hann inte ens läggas på handfatskanten förrän 2 blå sträck lyste. Inga
tvivel om att det var positivt, men för säkerhets skull testade jag igen och
samma sak då. Jag är gravid! Det var förstås omtumlande, både så fantastisk
roligt och jätteläskigt. Både en oro för barnet att han skulle tagit skada och
för mig, samtidigt som han känns som vårt lilla mirakel (det är en liten
kille). Jag är nu i vecka 27 och mår bra, bebisen i magen mår bra och allt
känns toppen.
För en vecka sedan fick jag även resultatet från
ärftlighetutredningen och jag har ingen mutation i varken BRCA1 eller
BRCA2-genen. Man har inte heller hittat något samband mellan min cancer och
släktingars. Vilket betyder att jag inte har någon ökad risk för cancer genom
arv. Det känns bra både för min och Julias skull.
Nu är det snart semester och vi åker till Turkiet om 1
vecka. Längtar till sol och värme!
Trevlig Sommar på er!
Vi hörs i höst igen, Kram A
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)