torsdag 28 juni 2012

3 år sedan operation = 3 årskontroll

Både mamografi och ultraljud såg fint ut på kontrollen. Jag drar en suck av lättnad :)

Nu ska ni få höra något som jag vill tala om……..

Det var så länge sedan jag skrev sist så jag vet inte riktigt var jag ska börja, så det blir pang på utan krussiduller J . Under slutet av januari så fick jag så himla ont i det ”friska” bröstet. Nu menar jag sådär ont så att det kändes som om bröstet skulle sprängas. I min värld så betyder ju bara det en sak, CANCER. Jag hade tur och fick tid dagen efter hos ”min” läkare. Han klämde och kände och sa att visst kände han att bröstet var aktivt. Sedan frågade han om jag var säker på att jag inte var gravid. Jo, det är jag ju 100% säker på. Jag hade ju nyss avslutat hormonbehandlingen och inte sett eller känt några tecken på att kroppen kommit igång. Men så testade jag i alla fall och stickan hann inte ens läggas på handfatskanten förrän 2 blå sträck lyste. Inga tvivel om att det var positivt, men för säkerhets skull testade jag igen och samma sak då. Jag är gravid! Det var förstås omtumlande, både så fantastisk roligt och jätteläskigt. Både en oro för barnet att han skulle tagit skada och för mig, samtidigt som han känns som vårt lilla mirakel (det är en liten kille). Jag är nu i vecka 27 och mår bra, bebisen i magen mår bra och allt känns toppen.

För en vecka sedan fick jag även resultatet från ärftlighetutredningen och jag har ingen mutation i varken BRCA1 eller BRCA2-genen. Man har inte heller hittat något samband mellan min cancer och släktingars. Vilket betyder att jag inte har någon ökad risk för cancer genom arv. Det känns bra både för min och Julias skull.   
Nu är det snart semester och vi åker till Turkiet om 1 vecka. Längtar till sol och värme!

Trevlig Sommar på er!

Vi hörs i höst igen, Kram A