Igår blev jag bjuden på picknick av några tjejkompisar (Anna Ö, Helena och Jenny), vi satt i rålis och det var så där lagom varmt. Det var så himla skönt och jag kände mig nästan som vanligt. Även om vi förstås pratade en hel del om cancern, så hann vi avhandla en massa andra ämnen.
Men senare på kvällen började tankarna snurra igen. Jag är fylld av så många motstridiga känslor, lättad, orolig, glad, ledsen.... Känner inte riktigt igen mig själv. Men det är väl som Anna sa att man måste inte vara stark hela tiden, man får tycka att det är jobbigt och orättvist ibland.
Det känns som om jag kommer att dela in mitt liv i före och efter cancern och jag kommer definitivt försöka att värdesätta de små sakerna i vardagen.
1 kommentar:
Hej gumman!
Vad mysigt att de tog med dig pa picknick. Och skönt att det känns lite bättre efter operationen. Och det är väl inte sa konstigt att du känner dig lag och tom ledsen. Man far vara det. Arg oxa om det behövs!!
Kommer hem igen till Polen imorgon kväll, sent, sa jag ringer pa torsdag sa bestämer vi nat för helgen. Jag hoppas kunna titta förbi! :)
Kram Lisa
Skicka en kommentar