Alltså, det här med träning. Nu har jag tränat hårt i 4 dagar och man tycker att borde synas lite. Men magen ser fortfarande ut som en jäst deg. I morse innan jag klivit ur sängen, så tänkte jag att I natt kanske det hänt, att jag vaknar upp och ser ut som en Barbie i kroppen. Minus barbiefötterna (vill ju inte stå på tå resten av livet). Men det gjorde jag ju tyvärr inte. Man tycker ju att jag borde älska min kropp som den är, att den är helt ok som har genomlevt cellgifter och alla andra tuffa behandlingar. Men icke att förglömma, det var faktiskt den, kroppen alltså, som gav mig cancern från början. Så nu kunde den ju vara lite bussig och släppa av lite fläsk, när jag kämpar så hårt i gymmet :). Eller är jag hård mot mig själv??
Idag har jag varit på pilates med boll, vattengymnastik och en promenad. Har även varit på en förläsning om Mat (mat för livet), och samtalsgrupp. Samtalsgruppen i all ära, men det är samtalen i tornrummet som är verkligt betydelsefulla. Det är där man kan ta en kopp te på kvällen och prata och skratta.
Fina hus som ligger runt Mösseberg
Utsikt från Mösseberg
3 kommentarer:
Nej usch inte Barbie, på tok för smal, inte snyggt alls, det är finare med former! Visst är det trevligt med platt mage men hellre lite volanger och att du mår bättre fysiskt än supersmal och att kroppen inte mår bra.. Åh vad fina husen var, tänk och få bo där..!! Härligt med pilates, vattengympa (skönt för hela kroppen) och prommis! De där tornrumssamtalen låter som balsam för själen och som fina minnen att spara och ta fram igen när du sen är hemma i vardagen igen.. Bra kämpat denna första vecka, Anna, nästa vecka kommer gå med rasande fart så innan du vet ordet av är du hemma igen hos T och J. Kram
Nej usch inte Barbie, på tok för smal, inte snyggt alls, det är finare med former! Visst är det trevligt med platt mage men hellre lite volanger och att du mår bättre fysiskt än supersmal och att kroppen inte mår bra.. Åh vad fina husen var, tänk och få bo där..!! Härligt med pilates, vattengympa (skönt för hela kroppen) och prommis! De där tornrumssamtalen låter som balsam för själen och som fina minnen att spara och ta fram igen när du sen är hemma i vardagen igen.. Bra kämpat denna första vecka, Anna, nästa vecka kommer gå med rasande fart så innan du vet ordet av är du hemma igen hos T och J. Kram
Hmm råkade visst bli dubbelt.. var ju inte riktigt meningen :-/
Skicka en kommentar