Vi bor i Enskede lite söder om Stockholm City.
Jag har vuxit upp på Stora Essingen, men också tillbringat mycket tid i Huddinge hos mina morföräldrar. Jag har alltid varit en ”hästtjej”, de första åren red jag på Enskede Ridskola, när jag blev 14 fick jag min första egna ponny, som sedan följdes av stora hästar. Stallet var ca 500m från mina morföräldrars hus.
Jag har gått i 4 grundskolor, men i samma klass hela tiden. De första 3 åren gick vi i Essingskolan, sedan i Klastorp, Fridhems och Rålambshovsskolan. På Gymnasiet gick jag på söder.
Jag har sedan jag var liten haft både tjej och killkompisar. Jag har nog varit lite av en tjejig killtjej. En som alltid gillat kläder och smink, men också kunnat spela volleyboll och haft snöbollkrig med killarna.
Jag gillar verkligen den där lilla extra kryddan i livet (vem gör inte det), champagne, resa, gå på spa, shoppa osv. Men det bästa av allt är att höra Julia skratta, det är som ett vitaminpiller.
Vi lever ett bra liv, vi saknar inget. Men både jag och Thomas jobbar hårt för det. Vi är ju båda egna företagare och jag är även anställd på 75 %. Vi har inga rika föräldrar som hjälpt oss att köpa hus och lägenheter. Det känns viktigt för mig att poängtera det. En gång var det någon som kommenterade att jag var bortskämd och det sved. Är det så ni som läser bloggen uppfattar mig? Det bli ju oftast så att man skriver om det som är roligt och lyxigt. Det är ju kanske inte intressant att läsa om sorterad tvätt och storhandling på ICA Maxi?
Jag har ett gott självförtroende, jag vet att klarar mycket. Jag vet att jag kan vara stark när det behövs. Jag är ganska modig (eller dumdristig). När den där hissnande känslan lägger sig efter att ha ridit runt en fälttävlansbanan eller dykt ner på 30 meter. Får jag en otrolig adrenalin kick. Jag har även ett gott självförtroende på jobbet, det jag inte kan det kan jag lära mig.
Med självkänslan är det ibland lite sämre, även om den blivit bättre.
Innan jag träffade Thomas och fick Julia, var jag ute kring Stureplan ett par gånger i veckan. Då tyckte jag att det var otroligt roligt och kände mig nästan misslyckad om jag inte gick ut en lördag. Nu uppskattar jag ”hemma-hos” fester och parmiddagar mer och tanken på Stureplan känns mest skrämmande. Håller jag på att bli tant?
Min favoritfärg är rosa. Jag klär mig ”business” på jobbet och lite tuffare på fritiden.
Min favoritmat är skaldjur, jag längtar till första kräftskivan redan nu. I år ska vi äta skaldjurs buffé istället för vanligt traditionellt julbord med jobbet (gissa vem som bokat).
Jag tror att den informationen får räcka, ni får gärna fråga om det är något ni undrar!
/ A
Jag 2,5 år, lika gammal som Julia är nu.
3 kommentarer:
Vad kul att läsa om dig vännen, även om jag vet det mesta. Och du bortskämd? Där haller jag inte alls med!!
Stor kram Lisa
Man ser inte bilden på dig...
/T
Vad skönt att läsa att du "lämnat" Stureplansgrejen bakom dig, Anna! Huua, har aldrig varit något att eftersträva och inget heller att sakna.. ;) Visst kan det vara kul att gå ut ibland, men inte där..! Å hemmafester och parmiddgar etc ÄR mycket mysigare, roligare och ger mycket mer ;) Hoppas att det blir bättre med självkänslan framledes..! Som jag brukar säga "man kan alltid bli bättre på att vara det bästa av sig själv" och då menar jag inte att man inte ska vara nöjd med den man är, men man kan alltid lära sig nya saker om sig själv (och andra) och utvecklas och växa som person och lära sig att tycka om sig själv ännu mer :) Visste ju det mesta av det som stod redan men ändå kul att läsa.. Bortskämd är du väl inte.. men alltid nyttigt och tänka på och uppskatta och se allt fin man (du) har och inte störa sig/lägga onödig energi på sånt man inte har! Kram Johanna
Skicka en kommentar