torsdag 2 december 2010

Dag 09 – Min tro

När jag blev sjuk så önskade jag att jag trodde på gud. Tänk vad fint att tro att man får möta sina nära och kära igen. Att man på något sett kan vaka över dem. Vi ses i Nangijala, liksom...
Men jag tror inte på gud och jag är nog inte så andlig heller. Men jag tror på människan inre kraft. Att vi på något sett är en del av ett större sammanhang. Jag tror att alla mår bra av en skogspromenad och att umgås med djur. Stanna upp i vardagen och att vara här och nu, jag tror på mindfullness. Men det är ju svårt att inte bara ånga på i 180. Jag försöker att stanna upp utomhus minst en gång varje dag. Jag tänker "jag står här, just nu. Det är kallt, det är snö, det luktar lite avgaser och det är vinter". Jag hör bilar, barn som är påväg hem från skolan" osv. Lite flummigt, men det tar bara några sekunder att känna in. Om det gör mig till en bättre människa?? Nej, det tror jag inte :).

1 kommentar:

Anonym sa...

Att bara vara är inte alltid så lätt när allt rusar på i full fart för det mesta och leva här och nu, att försöka se och uppskatta det stora i det lilla, försöker jag varje dag.. Svårare än man tror.. Och som jag sagt förut.. att vara glad och tacksam för allt fint man faktiskt har och inte lägga så mkt energi på allt man inte har :) Mindfulness är också bra och tänkvärt.. Tror inte heller på gud och inte alls andlig av mig, fast brukar på skoj säga att "hoppas man träffar alla fina som inte finns här mer i Nangijala någon dag" inte för att jag tror man kommer till himlen direkt eller så.. mer för att man ibland saknar en massa fina som gått bort och som man tyvärr inte får träffa längre... å på ett sätt skulle det ju vara härligt OM man mot förmodan fick träffa dem och krama på dem igen "en dag" när man levt klart alla sina dagar .-)
Kram J