Viva la France

Den 18/7 kl 21 hoppade 4 tjejer och 1 man in i en fullpackad bil och styrde kosan mot Frankrike. Första stoppet var Paris dit de anlände kl 16 den 19/7. De bodde i en fin lägenhet som de fått låna av en snäll tjej vid namn Lisa. Den 20/7 tog de tunnelbanan in till centrala Paris för lite sightseeing, de började vid Notre Dame, sedan Eiffeltornet (där de stod i kö i över 2 timmar för att komma upp till toppen och 45 min för att komma ner igen) och sist men inte minst Thriumf bågen. Den äldsta tjejen (jag) hade redan varit i Paris 8 gånger och kände sig lite som hemma i staden. Den 21/7 tog hela familjen bilen till Disneyland där de tillbringade 13 timmar, roligt tyckte alla! Den 22/7 packades bilen åter full med grejer och styrdes ner till Sainte Foy la Grande. Där äldsta tjejen har sin pappa boende. De hade fått låna ett sagohus, där de trivdes väldigt bra. Dagarna spenderades på stranden, i närliggande byn Bergerac, på en utomhusteater och i gott sällskap. Den 27/7 packades bilen återigen full, lite fullare till och med då den äldsta och näst äldsta tjejerna ägnat lite tid åt shopping. Bilen rullade i snabb takt ner till Chamonix, där natten spenderades på Hotell Alpina. Här är underbart, hit vill jag åka tillbaka utropade den äldsta tjejen och fick medhåll från mannen. Här fick de även lite egen tid, när minsta sov i vagnen och de andra två gått och lagt sig. De strosade runt och hamnade på en bar där de drack champagne. Dagen efter åkte de hemåt igen och kl 9 den 29/7 stod de åter på trappan till det lilla huset, fyllda med minnen och upplevelser.... Snipp snapp slut......

Stopp i Tyskland på nedresan

Det blev ingen shopping i Paris den här gången

Kö i Eiffeltornet

Jag och Julia på Troccadero med Eiffeltornet i bakgrunden

Disneyland Paris

Bella och Julia på stranden i St Foy

T och jag i Bergerac med Cyrrano bakom oss

Huset vi lånade

Påväg till Chamonix, underbara solrosor

Mittemot Mont Blanc i Chamonix

Så blir det framöver

Igår var vi på sös och träffade en kirurg, inte samma som opererat mig.
Han tittade på bröstet och konstaterade att det läkt fint. De hade inte hittat någon spridning i någon av lymfkörtlarna, och det fanns en god marginal med frisk vävnad runt tumören, skönt. Mitt case hade tagits upp på konferensen i måndags så han kunde ge oss lite info om min efterbehandling. Tumören är både känslig för östrogen (75%) och progesteron (25%),vet ärligt talat inte exakt vad det betyder. Vilket gör att med hänsyn till min ålder, blir det både cellgifter, strålning och hormontabletter. Jag är glad att jag mentalt förberett mig på att få cellgifter det kändes ~ Ja ha men det visste jag ju redan…. Men hormontabletter i 5 år!!!!! Har du några frågor frågade kirurgen. Det ända jag kunde komma på var om man kan ”skaffa” barn under hormonbehandlingen. Det visste han inte. Funderar även kring att göra ett ”ägg-plock”, innan behandlingen. Bör man vaccinera sig mot svininfluensa? Julia börjar ju på dagis och kommer dra hem massor med bacillusker. Men allt det där får jag ta med Onkologen, dit jag ska för första gången på tisdag.

Julias bacillusker :)

Judgment Day

Hemma efter 10 dagar i Frankrike (ska skriva mer om det sedan).
Vi ska strax åka iväg till sös för att få "domen". Känner mig smått illamående. Har knappt tänkt på cancern de senaste dagarna. Men nu kom det över mig igen. Håller tummarna.

TROSA

Nu är jag och Thomas i Trosa. Vi ska bo på Bomans i natt och äta god mat.

2 veckor efter operation....

Nu har det nästan gått 2 veckor sedan operationen och jag har läkt ihop fint. Under långa stunder kan jag tänka på annat än cancern, det hjälper förstås en hel del att jag har en pigg 1 åring hemma. Men ibland far tankarna iväg och magen snurps ihop till en kall boll. Jag är nojig hela tiden. Har jag minsta ont i huvudet eller magen, så får jag för mig att cancern spridit sig… Hostar jag till så tror jag att jag har metastaser i lungorna…

För en vecka sedan var jag och träffade en sjuksköterska för att seom ärren. Hon frågade hur jag ser framåt. Jag sa att jag försöker att ställa in mig på att jag kommer att få cellgifter. Hon sa att det var bra att ha det i betänkande. Det känns inte så kul, men jag vill bli frisk och jag gör vad som helst för att bli det.
Den 29/7 ska jag träffa en kirurg, då får jag veta vilken typ av cancer jag har. Sedan blir jag flyttad till Onkologen där efterbehandlingen (som egentligen är betydligt tuffare än operationen) diskuteras fram. Jag ska/skulle börja jobba 1 augusti, det känns jobbigt att inte veta hur det kommer att bli och inte kunna lämna klara besked. Jag vill verkligen börja jobba, men kommer jag orka både att börja jobba efter att ha varit mammaledig i 16 månader, skola in Julia på dagis och påbörja behandling under samma månad? Jag tror att för mig är det bra att ha en vanlig vardag mellan behandlingarna, om jag orkar. Men man får nog ta en dag i taget och njuta av att man mår bra nu.

Kram så länge!

Middag så Koh Phangan

Prylgalen man del 2

Bilder tagna med vår nya Canon Eos 500D. Det blir så fina bilder, på fint motiv förstås. Det är trots allt inte så dumt att ha en prylgalen man. När min behandling är klar, så ska jag ge mig själv en fotokurs.


Julia 14 månader...

Prylgalen man :)

Poolen är fylld och Julia har premiärbadat. Thomas har även gjort en prylinvestering :), en utomhusdusch (jihaaa precis vad vi behövde ;)... Alla ni som känner Thomas vet att är det fullt med prylar inomhus, så får man flytta ut begäret.

Några dagar senare....

Så har några dagar passerat efter operationen. Är fortfarande öm och svullen. Värst är ärret i armhålen, men det är kanske inte så konstigt eftersom armen hela tiden gnuggar mot ärret. Svullnaden är inte varm, så det borde inte vara en infektion?! På tisdag ska jag på återbesök på sös, så jag får passa på att fråga då.

Igår blev jag bjuden på picknick av några tjejkompisar (Anna Ö, Helena och Jenny), vi satt i rålis och det var så där lagom varmt. Det var så himla skönt och jag kände mig nästan som vanligt. Även om vi förstås pratade en hel del om cancern, så hann vi avhandla en massa andra ämnen.
Men senare på kvällen började tankarna snurra igen. Jag är fylld av så många motstridiga känslor, lättad, orolig, glad, ledsen.... Känner inte riktigt igen mig själv. Men det är väl som Anna sa att man måste inte vara stark hela tiden, man får tycka att det är jobbigt och orättvist ibland.
Det känns som om jag kommer att dela in mitt liv i före och efter cancern och jag kommer definitivt försöka att värdesätta de små sakerna i vardagen.

Hemma igen!

Operationen gick bra, enligt läkarna. De tog bort 7 x 8 cm och 6 cm på djupet, det är ca 2 cm marginal runt tumören. Sedan flyttade läkaren om lite vävnad i bröstet, så att formen blir "normal". Huvudsaken är iallafall att tumören är borta. Jag mådde pyton när jag vakande ur narkosen. Men efter några timmars sömn så kändes det ok. Vid 17-tiden fick vi träffa kirurgen (Thomas hade kommit tillbaka till sös från jobbet). Kirurgen Fuat sa att de tagit bort 5 lymfkörtlar och att de inte hade hittat några cancerceller i någon av dem, skönt för stunden. Men nu har tumör och lymfkörtlar skickats på analys, den 29/7 får jag de definitiva svaren. Känner mig stel och öm, men ändå vid gott mod. Snälla Lotta som är gift med Thomas kusin, kom över med en tacopaj till oss och sedan kom en granne förbi med hallon. Skönt att slippa tänka på middag. Julia är kvar med mamma och Isabell på landet. Det känns bra att veta att hon har det bra, men jag längtar så efter henne. I morgon kommer hon hem vid lunch och då kan vi kramas igen försiktigt....

Nyss uppvaknad, med fina blommor från T i bakgrunden

Smaskig middag, not!

Blommor från världens bästa Lisa!