Jag har varit så dålig på att uppdatera bloggen sista veckorna. Det blev lite av en kraschlandning i vardagen efter Mösseberg. Min första tanke, när jag kom fram till centralen var, VAD fort alla går och vad stressade alla verkar. Falköping är en s.k. Slow city stad och det märks. Allt går i ett lite behagligare tempo.
Sedan hemkomsten har jag hunnit med massor, dop, fest, kick off, fest igen, massor av arbete osv. Helgen som var, var dock ganska lugn, skaldjur på fredagen och dop med efterföljande middag på lördagen. Senaste veckan har jag inte mått bra, inte alls faktiskt.
Jag är galet trött, känner mig illamående och ”gungig”. Hade jag inte vetat att det var omöjligt, hade jag nog misstänkt att jag var gravid. Men det är jag inte. Så nu tror jag att jag håller på att dö istället…. Hjärntumör? Hjärnblödning? Allvarlig blodsjukdom? Har massor av katastroftankar och känner mig ledsen hela tiden. Tidigare har jag mest varit arg och irriterad på att livet tog en så plötslig vändning. Men nu känner jag mig besviken :(. Träffade en mamma på dagis i morse, vi var med i samma mammagrupp när barnen var små. Hon berättade att hon var gravid, hon strålade av lycka. Jag är verkligen inte missunnsam, men det blir på något sett ett ytterligare bevis på hur alla andras liv flyter på och jag går runt och tror att det här är sista hösten jag lever…. Vet inte riktigt hur jag ska förklara… Men det är tungt just nu.
I måndags var jag hemma med Julia, som var/är förkyld. Det blev en supermysig dag, vi gick till vårt närmsta köpcentrum, där fikade vi. Julia valde en cupcake, med rosa glasyr och små blå blommor på. Men det slutade med att hon bara åt glasyren och jag själva muffinsen.
Sedan promenerade vi hem i långsam takt, Julia somnade i vagnen och jag satte mig på en parkbänk och försökte att fånga de sista solstrålarna. Jag har hört att man ska titta mot solen, för att det är genom ögonen man får i sig D-vitamin. Vet inte om det stämmer?!
Förresten är det någon som sett min och Julias uppmaning för Rosa bandet? Den sänds i 3an och 6an. I morgon sänds Rosa Bandet galan i TV3.
7 kommentarer:
Jag känner verkligen igen det där du skriver om...
Ang. gungningar, illamående och så...kan det vara så att du är deprimerad?
Eller känner du fortfarande lust och har ork?
Många hamnar i det svarta hålet efter att behandlingar är avslutade.
Själv hamnade jag i en djup under tiden den pågick och medicinerar än, men det går åt rätt håll.
Snart är det dags för min rehab, dock på ett annat stället och det blir bra.
kram!
Lite hit och lite dit var sannerligen ett bra namn på bloggen.
Hoppas du snart ska känna dig bättre.
Ja, vad är det som gör att man plötsligt bara blir trött, trött så man blir illamående. Tänker på dig! Tack för att du skrev om Mösseberg. Längtar efter att bli behandlingsfri så jag oxå kan åka. Det låter mysigt och nyttigt. Kram Heidi
Anna!
Det är inte genom ögonen utan när solens strålar når HUDEN som kroppen tillgodoser sig och bildar D-vitamin och BARA då, kroppen kan inte själv tillverka D-vitamin på egen hand utan solens strålar. I Sverige brukar man räkna perioden under april-oktober men det är som starkast om sommaren när vädret är som bäst (mellan kl 11-15 tar solen som starkast) dock mindre upptag vår och höst då solens strålar inte är lika starka. Man kan också få i sig D-vitamin genom fet fisk som tex lax, ägg och (mellan- eller röd)mjölk. Det finns också D-vitamintillskott att köpa i hälsokostaffär exempelvis och bra att ta nu höst, vinter,vår då vi svenskar ofta har D-vitaminbrist. (Mörkhyade personer har ännu mer brist än ljushyade, då det tar längre tid för kroppen att bilda D-vitaminet på mörk hy)D-vitamin har stor inverkan på immunförsvaret. Stor brist kan leda lättare till infektioner, hjärtsjukdomar, benskörhet och vinter/vårdepression!
Så ett bra tips är att ta D-vitamintillskott nu (när det bara blir mörkare o mörkare ute o mindre dagssol) fram tills försommarens strålar värmer igen!!
Det hjälper faktiskt och får en att känna sig lite piggare och mindre deppig!!
Hoppas att du mår bättre snart!
Kram Johanna
Anna..
Även om livet tog en tvär vändning förra sommaren och det känns orättvist så försök fokusera på allt fint du faktiskt har (T,J,I,S, ditt hem osv) och var tacksam för det istället för att fokusera på allt som är fel eller som du tycker att du inte har... Det finns nog många som skulle byta plats med dig (men inte cancern såklart) och försök att inte oroa dig så mycket... Jag vet att det kan vara lättare sagt än gjort men försök vara positiv och glädjas åt det stora i det lilla runtikring dig.. Man behöver inte alltid vara stark.. man får krascha för att sedan resa sig sedan igen och ta nya tag.. Det viktiga är ju att aldrig ge upp! Livet blir inte alltid som man tänkt sig men det kan bli väldigt bra ändå....! Även om det inte alltid känns så.....
Känner igen mig i det du skriver. Är själv mer trött än vanligt och känslorna far upp och ner. Det är en konstig känsla. Tempot är högt, kände det själv när vi var ner till Stockholm. Här hemma är det lugn och ro. Känslorna kommer nog att gå så här upp och ner, det är lika bra att ställa in sig på det.
Att ta vara på solens strålar är bra, var ute så mycket som möjligt under dagens ljusa stunder och ladda energi.
Kommer självklart att se galan på TV3 i kväll.
Styrkekramar..
Kikar in här och vill skicka dig en varm styrkekram!
Skicka en kommentar