Så fort man glömmer...

För en vecka sedan låg jag i sängen och kände att jag inte orkade med fler behandlingar. Jag ville avbryta och bara få tillbaka mitt liv. Det kröp i kroppen och värkte i lederna. Nu en vecka senare känner jag mig nästan som vanligt och kan inte riktigt komma ihåg hur jobbig förra helgen var. Vilken fantastisk "uppfinning" kroppen och hjärnan är. Det är väl tur att man har dåligt smärt minne, annars skulle förmodligen alla bara få 1 barn :). Jag har två fullspäckade veckor framöver, med massor av roligt. Ska tex äta lunch med en kompis jag inte träffat på 10 år!!! Vi red tillsammans när vi var små och umgicks jättemycket, efter högstadiet gled vi ifrån varandra. Men nu har vi fått kontakt via facebook. Ska även träffa min gamla chef och rida hennes unghäst. Öka på tantvarnings poängen och åka till Ullared, fira Farsdag med afternoon tea på Häringe slott, hälsa på L & Ps lilla bebis m.m. Sedan är det de vanliga sjukhusbesöken, lägga om picc-line, få influensavaccinet, hjärtultraljud och ekg. Julia har varit hemma från dagis hela veckan, hon är brakförkyld och har feber. Så i onsdags kom mamma hit och passade henne så att jag kunde åka till sjukhuset och åka och rida. Hoppas att hon kryar på sig till nästa vecka, mitt lilla hjärta. Nu är det fredagsmys!!!