Anna, hur mår du?

Jag vill tacka för alla fina och omtänksamma mail jag fått de sista veckorna. De värmer massor och jag ska försöka att svara på några frågor.
Ja, hur mår jag egentligen? Veckan efter behandling är inte så kul, jag har ont i kroppen, känner mig frånvarande och orkeslös. Men det värsta är nog att det kryper innanför skinnet och det känns som om musklerna ligger och småkrampar hela tiden. Jag ska ta upp det med min doktor på tisdag och kanske kan han justera dosen lite till nästa gång. I måndags var jag och gjorde ett hjärtultraljud och det såg bra ut. Han som gjorde ultraljudet såg ut som Peter Jihde ungefär :)... De andra 2 veckorna innan behandling mår jag helt ok. Jag försöker att fylla dagarna med saker som jag mår bra av, ridning, lite jobb, luncher med kompisar och sådant som måste göras, handling, tvätt, städning osv. Ibland blir det lite för mycket aktiviteter och då får jag snudd på migrän, måste nog lära mig att det är ok att bara ta det lugnt också. Alvedon och jag är ganska tajta för närvarande. Jag har inte så mycket hjärnspöken, jag bara måste bli frisk från cancern. Min fighting spirit är stark. Det finns inget annat alternativ, jag har alldeles för mycket kvar att göra och uppleva innan det är dags att trilla av pinn. Men visst har jag mina mörka stunder, även om det är sällan. Då brukar jag plåga mig med tankar som om jag skulle dö nu så kommer Julia inte att komma ihåg mig. Det är tortyr att tänka så och som tur är så är det väldigt sällan tanken faller in. Så jag svara Ja på frågan om jag är så positiv som det verkar i bloggen. Jag fick en fråga om jag tror att min cancer påverkat Julia. Det är svårt att säga, men isådanafall tror jag att det är på ett positivt sätt. Vi spenderar mycket tid tillsammans och jag tror verkligen att hon vet hur mycket jag älskar henne.
Nu väntar middag hos goda vänner. Hoppas att ni får en bra lördagkväll!!


"Fighting Spirit"