Syskonkärlek

Hugo har hunnit bli 6 veckor, tiden går så fort. På bilden "pratar" Julia och Hugo, han blir väldigt glad när han ser sin syster.

Hugo

Den 2/10 kl 20.25 föddes vår lilla guldklimp. Han var 48 cm lång och vägde 3530g.
Allt har gått jättebra och vi är så stolta och glada. Storasyster Julia är en stjärna som vill hjälpa till och pussar och kramar på lillebror.
Han heter Carl Hugo Claesson, med Hugo som tilltalsnamn.

Skynda fynda

Köps på Lindex i samarbete Missoni.

V 38

I fredags jobbade jag min sista dag innan mammaledigheten. Det känns skönt och lite vemodigt. Har en hel del saker att fixa med innan bebisen kommer. Tyvärr så vaknade vi kl 7 i morse av att Julia kräktes i vår säng, stackars liten. Nu hoppas jag att resten av familjen klarar sig....

3 år av lättnad och oro

Känslan av att kliva in genom dörrarna på SÖS utan en klump i halsen är nästan obeskrivligt skön. Känslan av att jag är en av dem som vaggar fram mot MVC med magen i vädret och inte hasar mig fram till Onkologen är ännu bättre. Nu är det 3 år sedan första cellgiftsbehandlingen. Kan inte fatta att det gått 3 år, det känns fortfarande så nära men också så avlägset. I morgon blir jag dessutom  1 år äldre, tänk att man FÅR fylla år igen! Jag tackar och bugar mig för Svenska sjukvården. 

35 dagar till beräknad födsel

Ont i ryggen (svanken) och ont i ljumskarna. Jag ringde MVC och hoppades på att få en läkartid (helst idag), men första lediga tiden är den 7/9. Vad hoppas du på att läkaren kan göra för dig frågade barnmorskan. Va, hmmmm, kanske sjukskriva mig på halvtid sista tiden…. Det känns så syndigt att be om sjukskrivning när man är gravid. Nu funderar jag på om jag kan gå till vårdcentralen och få ett intyg till försäkringskassan därifrån eller måste man gå via MVC?  Det är hur som helst helt olidligt att sitta på en kontorsstol 8 timmar/dag.
Ikväll fick vi lite oväntat barnvakt, min mamma skulle hämta J på dagis och sedan frågade hon om Julia ville sova där. Det fick hon, så nu väljer jag och T mellan 1. Måla klart friggeboden 2. Rensa och städa hemma 3. Gå ut och äta och gå på bio… Det blir nog alt. 3. Tycker att vi förtjänar det J. Dessutom ska man väl passa på innan lilla bebisen kommer….

48 dagar kvar till beräknad födsel

Tiden går fort (och långsamt). I dag är det 48 dagar till beräknad födsel och jag är i vecka 34 (eller 33+1). Jag längtar efter att få träffa vår lilla bebis och se vad det är för liten person som buffar och sparkar där inne. Jag mår ok, är galet trött och stel i kroppen. Men har inte ont, så man ska väl inte klaga. Julia är väldigt förväntansfull och tycker att bebisen ska heta Blixten eller Sixten-Blixten. Sixten är med på min 10 i topp, men inte på Thomas 10 i topp lista J.

Förra veckan var vi i Tallin och firade svärmor som fyllde 70 år. En trevlig båttripp som jag kan rekommendera om ni känner för en minisemester. Har även varit på olika födelsedagsmiddagar både i lördags och måndags. Trevligt och trevligt, med lite kompis-häng.

Några bilder från Tallin

69 dagar till beräknad födsel

Idag är första inköpet till Babyboy gjort. Jag har köpt en bilbarnstol på Blocket. Det blev en Brio Primo, med isofixbas. När jag väl börjat shoppa så blev det en tur till Sickla och shopping av 2 bodys, kofta och byxor. Ikväll tänkte jag hämta ut min gratis babybox på Babyproffsen. Vi är på G :) Sedan blir det middag med en kompis inne i stan (T och Julia är ute med båten, så jag är gräsänka). Där emellan så jobbar jag också.... Känner att jag börjar få svårt att hålla 100 % focus på jobbet, tankarna glider iväg i alla möjliga riktningar, utom just på det excel ark som jag har framför mig. Men fördelen med att jobba när andra har semester är att det inte är någon större stress.

Magen v 30

Han kommer att bli så tjusig :) Allt från

Kappahls Newbie kollektion.

Brio Primo

Hej från Kos

Vi har det bra i Turkiet, idag åkte vi över till Kos för lite "grekmat" och strandhäng.

3 år sedan operation = 3 årskontroll

Både mamografi och ultraljud såg fint ut på kontrollen. Jag drar en suck av lättnad :)

Nu ska ni få höra något som jag vill tala om……..

Det var så länge sedan jag skrev sist så jag vet inte riktigt var jag ska börja, så det blir pang på utan krussiduller J . Under slutet av januari så fick jag så himla ont i det ”friska” bröstet. Nu menar jag sådär ont så att det kändes som om bröstet skulle sprängas. I min värld så betyder ju bara det en sak, CANCER. Jag hade tur och fick tid dagen efter hos ”min” läkare. Han klämde och kände och sa att visst kände han att bröstet var aktivt. Sedan frågade han om jag var säker på att jag inte var gravid. Jo, det är jag ju 100% säker på. Jag hade ju nyss avslutat hormonbehandlingen och inte sett eller känt några tecken på att kroppen kommit igång. Men så testade jag i alla fall och stickan hann inte ens läggas på handfatskanten förrän 2 blå sträck lyste. Inga tvivel om att det var positivt, men för säkerhets skull testade jag igen och samma sak då. Jag är gravid! Det var förstås omtumlande, både så fantastisk roligt och jätteläskigt. Både en oro för barnet att han skulle tagit skada och för mig, samtidigt som han känns som vårt lilla mirakel (det är en liten kille). Jag är nu i vecka 27 och mår bra, bebisen i magen mår bra och allt känns toppen.

För en vecka sedan fick jag även resultatet från ärftlighetutredningen och jag har ingen mutation i varken BRCA1 eller BRCA2-genen. Man har inte heller hittat något samband mellan min cancer och släktingars. Vilket betyder att jag inte har någon ökad risk för cancer genom arv. Det känns bra både för min och Julias skull.   

Nu är det snart semester och vi åker till Turkiet om 1 vecka. Längtar till sol och värme!

Trevlig Sommar på er!

Vi hörs i höst igen, Kram A

Ärftlighetsutredning

Den här veckan har så har jag påbörjat ärftlighetsutredning. Jag har samlat in fullmakter från alla ”cancersläktingar” och i onsdags lämnade jag ett blodprov. Fullmakterna ger min läkare tillgång till mina släktingars journaler. Blodprovet tar ca 6 månader att analysera och när det är klart så får jag veta om jag bär på bröstcancergen 1 eller 2.

”Hos individer med förändringar i gen 1 är risken att insjukna i bröstcancer cirka 50-80 procent och risken att insjukna i äggstockscancer cirka 30-60 procent. Vid förändringar i gen 2 är risken att insjukna i bröstcancer respektive äggstockscancer cirka 80-90 procent respektive 10-30 procent.” Info från Karolinskas hemsida.

Jag tycker att det känns bra att veta, det säger ju lite mer om återfallsrisken och man får möjlighet att gå på tätare kontroller om jag bär på någon av gen 1 eller 2. Sedan kan ju Julia ärvt genen, men det testas först vid 18 år om hon vill. Jag kommer nog hur som helst att tjata på henne så att hon går på mammografi från 30. Eftersom jag fick cancer som ung. Men vem vet hur långt forskningen kommit om 20 år, det kanske räcker med ett blodprov en gång om året, som scannas av för alla sjukdomar. Forskningen går ju framåt som tur är.
Med det här lilla inlägget så önskar jag er en Trevlig Helg!