Tankar om dagis...

Vi har fått besked om att vi har plats nummer 45 på vårt förstahandsval (och enda val) av dagis. Eftersom man kan anmäla sig till fem dagis samtidigt och upptar en plats i kön på alla är det lite svårt att veta hur stor kön är i verkligheten. Man har ju ingen aning om hur många som är före oss i kön som kommer att komma in på sitt första val eller kanske andra val.
En liten del av mig önskar att vi aldrig ska få plats på dagis. Bara tanken på att lämna bort henne till en annan person känns både märklig ooch skrämmande. Tänk att inte få vara där och se minsta steg av hennes utveckling. Men samtidigt så vet jag att hon kommer att gilla dagis. Inskolningen blir säkert jobbigast för mig. Fast det ska också bli skönt att börja jobba, komma in i rutiner och träffa andra vuxna som inte är mammor. Jag har verkligen njutit av den här tiden och det är ju 6 månader kvar till Dagisstart, så det finns tid att vänja sig vid tanken.